Me and my girl

lördag 4 oktober 2008

Fairytale

Ibland är livet som en saga..... För bra för att vara sant helt enkelt. Tufft tungt och rent förjävligt. Spännade, läskigt och alldeles alldeles underbart.



Som när man träffar en person som får en att le med från öra till öra, som får det att pirra i hela kroppen som får en att må så himla bra helt enkelt. Men så finns det alltid hinder, som i alla sagor måste det finnas nåt som sätter stopp. Denna saga jag berättar om nu hade ganska många hinder att övervinna. En planerad långresa till ett annat land, en flickvän och senare även två motstridiga småsyskon. Tiden från första mötet var underbart spännande och mysigt. Tog tillvara på den tid som fanns kvar innan resan, njöt av varje sekund dom fick tillsammans. Avresedagen närmade sig och till slut kom stunden då dom var tvungna att säga hej då, orden "du är ju egentligen inte rädd för vad som ska hända där borta utan för vad som ska hända här hemma när du är borta, men jag lovar att jag hämtar dig på flygplatsen när du kommer hem" satte sig fast i hennes hjärna. Damn kan det vara så här bra verkligen? Vart hade han varit hela hennes liv? Gråtande och snyftande släppte hon tillslut ut honom i trappuppgången och sprang sen gråtandes rakt in i lillebrors tröstande famn.

Tiden gick sen och även om hon inte gillar det så säger han att han behövde det där året. Like it ore not... Dagen då han kom och hälsade på kom och en månad fylld av härliga stunder följde och såklart ytterligare ett tårfyllt farväl. Fast snarare vi ses snart.

Sen kom hon hem och det var som om tiden stått stilla, men dom kunde äntligen träffas igen. Och det gjorde dom, mycket. Hon flyttade in i hans lägenhet som han fixat som överraskning :)
Sagan är lång och dagarna går och går, inte alltid bra dagar, som i alla sagor dyker det upp saker i vissa kapitel som är svåra att handskas med, saker från det förflutna eller saker man gör.... men det blir ju alltid bra igen, det är det bästa med just denna saga!

Nu har vi som är huvudpersonerna i denna saga bott i vårt lilla hus i drygt ett år och fixar och donar och planerar och drömmer om framtiden. Jag älskar honom mer och mer för var dag som går och det finns ingen jag hellre vill somna bredvid på kvällarna och vakna bredvid
på morgnarna. Han får mig att må bra, att bli glad. Men det finns heller ingen annan än han som kan få mig att bli så arg. Men så säger han dom finaste orden som får mig att känna mig som den bästa tjejen på hela jorden. Jag är så glad att just jag hamnade mitt i denna saga.

Jag älskar dig Tommy!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar